Synod av Whitby; En historisk titt på den brittiska kyrkans vägval under 700-talet

År 664 ägde en händelse rum i den lilla engelska staden Whitby, en händelse som skulle komma att forma den religiösa landskapets utseende i Storbritannien för alltid. Synod av Whitby, även känd som Whitbysynoden, samlade ledande kyrkans män för att debattera ett ämne som då splittrade det kristna England: vilken dag ska påsken firas?

Det kan låta trivialt idag, men under 600-talet var bestämmelserna kring den kristna kalendern komplexa och inte enhetliga. Den romerska kyrkan, med sin maktbas i Italien, firade påsken på söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. I Irland däremot, där kristendomen hade etablerats tidigare, följde man en annan tradition som baserades på den gamla keltiska kalendern.

När den angelsaxiske kungen Oswiu av Northumbria fick problem med att hålla fast vid en enda påskdatum för sitt rike, beslutade han sig för att kalla till en synod. Den skulle bli ett forum för att lösa tvisten mellan de romerska och irländska traditionerna.

Deltagare och Argumenter:

Synoden drog till sig en mängd deltagare, inklusive biskoppa, präster och kung Oswiu själv. De två främsta aktörerna var den romersk-katolske biskopen Wilfrid av York och den irländske abboten Colmán från Iona.

Wilfrid argumenterade för den romerska traditionen, påpekande dess koppling till den apostelska kyrkan i Rom och dess breda erkännande över Europa. Han menade att det var viktigt att hålla fast vid en enhetlig kristendom för att undvika förvirring och splittring.

Colman däremot hävdade att den irländska traditionen hade ett starkare bibliskt stöd. Han påpekade att påsken borde firas på dagen efter den 14 mars, vilket var det datum då Jesus sägs ha korsfäst. Colmán menade att den keltiska kalendern följde naturens rytmer bättre och var mer anpassad till den brittiska kontexten.

Kung Oswiu’s Beslut och Konsekvenser:

Efter flera dagars debatt, bestämde sig kung Oswiu för den romerska traditionen.

Det är inte helt klart vad som avgjorde Oswius beslut. Det kan ha varit en kombination av politiska och teologiska faktorer. Rom var ett allt viktigare centrum i Europa och att ansluta sig till den romerska kyrkan kunde ge Northumbria fördelar i diplomati och handel.

Påverkansomfattning:

Synod av Whitby hade en djupgående inverkan på den brittiska kyrkans utveckling. Den etablerade den romerska kalendern som standard, vilket ledde till en större grad av enhetlighet inom den engelska kristendomen.

Detta var bara ett steg i processen mot att Englands kyrka skulle bli en del av den europeiska katolska kyrkan under påvens överhöghet.

Det är viktigt att komma ihåg att Synod av Whitby inte helt utplonade den keltiska traditionen. Den keltiska kristendomen fortsatte att leva vidare i delar av Irland, Skottland och Wales, men den romerska kalendern blev alltmer dominerande i England.

Synod av Whitby som Historiskt Vändpunkt:

Synod av Whitby kan ses som en viktig vändpunkt i den engelska kyrkans historia. Den markerade början på en period av ökande inflytande från Rom och en gradvis standardisering av kristendomsutövningen i England.

Även om det var en religiös händelse, hade Synod av Whitby också bredare politiska konsekvenser. Det stärkte Northumbrias position som ledande kungarike i England och bidrog till att förstärka de band som knytte Englands kyrkan till den europeiska kristna världen.

Synod av Whitby är ett fascinerande exempel på hur religiösa frågor kunde ha politiska konsekvenser under medeltiden. Det var en komplex händelse med långtgående effekter för den brittiska kyrkan och det kristna England i stort.